Okej, jag erkänner. Jag vet absolut inget om Håkan Juholt. Och då brukar jag ändå tycka att jag är hyfsat insatt i svensk politik med tillhörande skvallersfär. Men det är bara blankt när jag hör hans namn. Det kan absolut vara en fördel. Det kan innebära en chans till nytänkande och förändring för socialdemokratin. När jag läser kommentarerna framträder två helt olika bilder. Å ena sidan är han sympatisk och vågar sticka ut. Känns lovande. Å andra sidan är han en skicklig maktspelare. Lurig, säger någon. Känns typiskt (manlig) sosse. Så vilket är det?
Mest fascinerande är ändå hur media hanterar frågan som redan avgjord. ”Vi har just fått veta att det är Håkan Juholt som blir ny partiledare.” Så sa journalisten i rapport straxt efter att valberedningen berättat om sitt förslag. Jaha? Så vad ska då de 350 ombuden pyssla med i tre dagar på extrakongressen i slutet av mars? Eller som Stig Malm kommenterar det hela ”Vi är 350 ombud som ska sitta där en fredag, lördag och söndag. Att åka dit och bara ha ett namn att välja på, det gjorde man i Sovjet för femtio år sedan.”
Kommer kongressen acceptera att det bara finns ett förslag, eller kommer det nu att komma in en hög med motnomineringar. Detta kan bli hur spännande som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar