Jag är en chokladknarkare. Nej, fel Det senaste året har jag förvandlats till en godisjunkie. Jag suger i mig godis, chips, chokladpraliner och bakelser på min väg genom livet. Jag blandar högt och lågt. Jag backar inte för de mest väldesignade bakelserna från NKs prisbelönta konditor och tackar inte nej till den sunkigaste skumtomten från 7 eleven.
Så en vanlig torsdag framför TVn. Förra torsdagen faktiskt. Navy CIS på för fullt. Som vanligt önskar jag att jag var som Abby i sitt coola källarlabb. Plötsligt. Påsen med 300 gram fingodis från Hemköp i Mörby Centrum (måste ha Stockholms bästa lösgodisdisk) är slut. Det är också mina sex vita rostade mackor med våldsamt mycket smör och salami, som jag klämt med jämna mellanrum för att balansera det söta. Ångest. Illamående. Brödsvullen. Och sockerhög. Okej, jag mår inte bra av detta. Och även om jag ibland kan känna att jag har en skyldighet att visa alla de där duktiga vältränade människorna som äter som anorektiker att det faktiskt är helt ok att äta gårdagens chips till frukost, så behöver jag en paus.
Så jag slutar. Och låt mig då förtydliga att det inte bara är renodlat godis som jag slutar med. Nej, jag slutar med allt: godis, chips, juice, bakelser, salami, mjukt bröd. Jag slutar till och med ha smör på mina knäckebrödsmackor. Ett undantag gjorde jag och det var att jag fick äta två små hembakta semlor. En i måndags när jag bakade dem och en på själva fettisdagen. Men de var fyllda med osockrade hallon och rivet äpple. Och en liten klick vispgrädde.
En månad är målet. Jag är nu inne på dag åtta. De första tre dagarna är ganska enkla, för då minns jag fortfarande illamåendet från torsdagsnatten. Men sen…Händerna skakar, huvudet spricker och jag kan inte fokusera på någonting. Överallt luktar det förbjudna. Det nybakta brödet vid bageriet, lösgodiset i mataffären, till och med de vidriga sockermunkarna på pressbyrån ser lockande ut. När jag passerar Vasastans främsta cupcake-butik, springer de ondskefulla muffinsarna ut och dansar schottis framför mina glasyrtörstande ögon.
Jag till och med drömmer om socker. Där tvingas jag ta på mig en skogshuggarrutig scoutskjorta för att jag vägrar äta upp en chokladmoussebakelse. Med hallonmousse inuti. Runt omkring mig står alla mina facebookvänner och hetsar. Men jag väljer skjortan.
Det riktiga testet kom i går kväll, då jag hade köpt hem glass till min dotter som låg hemma i 40 graders feber. Ben och Jerrys New York Super Fudge Chunk! Vet ni vad den innehåller? Chokladbitar. Och vita chokladbitar. Och chokladdoppade mandlar. Och chokladglass. Jag slickade inte ens av skeden innan jag ställde in den i diskmaskinen!
Så nu sitter jag här med mina knäckebrödsmackor utan smör och bara tomat på och ett glas vatten. Och jag hör hur de prasslande påsarna lurar i de mörkaste hörnen. Men jag är redo och min hämnd är ljuv…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar