Sextonåriga Nora Grey, en plugghäst, möter sin första kärlek, den mörke arrogante Patch. Fast först avskyr hon honom. Fast hon dras ändå till honom, för det är något som är annorlunda med honom. Och det stämmer. Patch är nämligen inget mindre än en fallen ängel.
Hush, hush och efterföljaren Crecendo, skrivna av Becca Fitzpatrick, är två i raden av alla dessa fantasykärleksromaner som vänder sig till Young Adults. En kategori som jag nu plöjt igenom bok efter bok det senaste halvåret.
Själva idén att skriva om fallna änglar tycker jag känns som en spännande variation. Annars är det mest vampyrer och varulvar som dominerar denna typ av böcker. Den fallna ängeln och även Nefilim, en korsning mellan ängel och människa, är väsen omgivna av massor av spännande myter. Inte minst vimlar det av referenser i Bibeln. Detta kunde ha blivit bra.
Istället måste jag erkänna att jag blev oerhört besviken. Visst, böckerna är lättlästa och går rasande fort att komma igenom. De är tillräckligt spännande för att funka som läsning på buss och tunnelbana, om än fruktansvärt babbliga. Dessutom känns det i bägge böckerna som att allt händer på de sista 50 sidorna, medan de 350 första sidorna är som ett babbligt, rörigt förspel.
Inte blir det bättre av att huvudpersonen, Nora, upplevs som fruktansvärt korkad. Och att ta på sig några genusglasögon är helt meningslöst. Det räcker med att konstatera att i dessa böcker är tjejer tjejiga och killar killiga samt totalt heteronormativa på alla sätt. Amerikansk hellylle kryddat med lagom farliga killar.
Och nu en varning för spoilers i detta stycke. Jag har väldigt svårt för böcker som inte kan stå på egna ben. Jag kan tycka att det är helt okej att en bok insinuerar att det ska komma en efterföljare. Men jag tycker ändå att varje bok är värd ett eget avslut, så att läsaren själv kan välja om den vill läsa nästa del eller ej. Den första boken, Hush, hush, har ett slut. Så inte Crecendo. Den slutar mitt i ett slagsmål. Så jag inser att trots att jag egentligen tycker att de här böckerna är rätt dåliga så kommer jag med all säkerhet att läsa nästa del, bara för att få veta hur det slutar. Så därför ber jag nu innerligt om att författaren inte planerar att detta ska bli en 20-böckers-serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar