127 h

Det är inte mycket som lockar mig att se 127 h. Ytterligare en Robinson Crusoe, en ensam man som slåss mot naturen. Och jag gillar egentligen inte monologformen särskilt mycket. Så det tog emot. Men jag hade ju bestämt mig för att se alla de 10 filmer som nominerats för en Oscar i kategorin Bästa film. Så det var bara att bita ihop. Och det måste jag säga att generellt så håller 2010 års Oscarsnominerade filmer väldigt hög klass, så även127 h.

Känslan av äventyr och utmaning förstärks av det snygga fotot. Musiken fulländar bilden. Monologen funkar. Och när det är som allra mörkast bryts dippen av med nattsvart humor som sitter som en smäck. Det som slutligen får mig att kapitulera är att den är inspelad i Canyon-lands, vilket kanske är den vackraste platsen på den här planeten. Doften av sten, öken och sol strömmar emot mig. Det finns värre platser att gå i närstrid med döden på.

Jag gillar verkligen den här filmen. Tror till och med att jag kan tänka mig att se om den. Och så längtar jag oerhört mycket till Canyon-lands.