Jag har aldrig riktigt förstått det den där nostalgitrippen som många verkar göra när de ser tillbaka på hur det var att vara barn. Något slags sorglöst skimmer där allt handlade om lek och frihet. Själv avskydde jag att vara barn som pesten. Det passade mig inte alls. Att aldrig riktigt bli tagen på allvar. Att tvingas äta korv och makaroner eller i värsta fall pannkakor (vilket jag avskydde) när de vuxna fick franska ostar och parmaskinka (vilket jag älskade).
Värst av allt var när man var tvungen att sitta vid barnbord. Att behöva försöka konversera med helt ointressanta individer bara för att de råkade vara lika gamla som jag. Nej, jag ville sitta vid de vuxna och höra dem berätta om den senaste tekniska forskningen, fantastiska resupplevelser eller diskussioner om religionens vara eller icke.
Som tur är har jag lyckan att ha föräldrar som på riktigt förstår att en människa är en människa från födseln. De behandlade mig därefter och den enda gång jag egentligen kan minnas att jag känt mig sådär barnkränkt i deras sällskap var när pappa försökte tvinga mig att äta hans otroligt äckliga levergryta.
Jag var helt enkelt inte gjord för att vara barn och jag tyckte att det var fantastiskt att få fylla 30. Plötsligt kunde jag på riktigt tillåtas vara den jag alltid varit. Plötsligt lyssnar folk på vad jag säger och tar mina råd på allvar.
Nu har jag själv en fantastisk unge på snart tre år. Och det stod fullständigt klart redan från födseln att hon ärvt såväl min barnkränkta rebelliska själ som min mans tjuriga envishet. Det går helt enkelt inte att behandla henne som ett barn, för hon är en självständig, fri och mycket, mycket envis person.
Men det finns några saker jag avundas henne. För även om barn idag också blir ständigt kränkta på grund av att de är små och saknar erfarenhet så tror jag att det på det hela är mycket roligare att vara barn i dag. Den barnkultur som vuxit fram är fantastisk, mycket tack vare att vi 70 och 80-talister haft förståndet att aldrig sluta leka. Det finns ett utbud av film, tv, radio, teater och böcker som tar barn på allvar på ett helt annat sätt än tidigare. Det är inskrivet till och med i förskolelagen att barnen har rätt till inflytande över sin tillvaro. Leksakerna är klart bättre och det finns internet.
Kanske var det enklare förr, men det är definitivt roligare nu. Och jag hoppas, hoppas att min dotter ska få se tillbaka på sin barndom med det där löjliga sorglösa skimret som jag aldrig fått uppleva, trots att hon blir behandlad som ett barn av oss trångsynta vuxna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar