Två avsnitt har nu gått av HBOs nya storsatsning Game of Thrones. Den bygger på Georg RR Martins episka fantasybokserie A Song of Ice and Fire som sägs vara ett av de främsta nutida fantasyverken. Inte sedan filmatiseringen av Sagan om ringen har förväntningarna varit så stora. Har jag förstått. För jag skäms att säga det, men jag har faktiskt inte läst A Song of Ice and Fire. Efter att ha sett de två första avsnitten av tv-serien inser jag att jag måste besöka SF-bokhandeln inom en mycket snar framtid.
Självklart är jag fast. Det är fantastiska miljöer och kostymer och castingen är välgjord. Inget att klaga på. Musiken är klassisk fantasy-musik, med den vanliga mixen av irländsk folkmusik och många stränginstrument. Det är en serie jag definitivt kommer att följa. Men jag har en invändning, som jag hoppas kommer att förändras ju längre in i serien jag kommer. Jag har nämligen svårt att förstå behovet av de långdragna våldtäktscenerna/ kränkande sexuella inslagen som varit i bägge de första avsnitten.
För några år sedan hade jag nog haft större överseende med denna typ av inslag, lycklig över att det överhuvudtaget görs en fantasyserie för TV. Men eftersom det nu på allvar börjar komma fram bra fantasy och science ficition med starka porträtt av kvinnor så känns det nödvändigt att ställa kraven högre.
Jag har förstått att i böckerna tillåts kvinnorna ta plats och är starka och komplicerade karaktärer. Det har inte framkommit i serien - än så länge. Och jag kommer också att läsa böckerna, inte bara därför, utan för att jag tycker att den verkar bra.
Skrev just ett inlägg om det här, jag läste första boken mest för att se om den var som serien. Det var den. Värre. Gubbsnusk.
SvaraRaderaMeh, Gubbsnusk? Visst finns det exploativa drag i böckerna, men att säga att de är vinklade ur ett "gubbsnusk"-perspektiv tycker jag är att förenkla grovt. GRRM må vara en snuskgubbe, men han är inte nådig mot någon av sina karaktärer, manliga såväl som kvinnliga. Det mest tveksamma är Daenarys sexuella uppvaknande, det brister något i trovärdighet. Det raderar inte några av bokseriens övriga kvalitéer, vilka är många. Sen kan man ju vara extra känslig för trettonåringar som blir påsatta av barbarkungar och det har jag förståelse för, men faktum kvarstår att Daenarys Targaryan är den ballaste fantasyhjältinnan som skrivits.
SvaraRaderaJag måste läsa boken helt enkelt. Och ju bättre en story är, desto viktigare är det att ha genusglasögona på och inte oreflekterat bara tycka att allt är ok.
SvaraRadera