Den senaste veckans debatt om genuspedagogikens vara eller icke är intressant ur så många perspektiv. Vi svenskar skryter gärna om hur jämställda vi är. Att vårt land är världsbäst på att ge män och kvinnor lika möjligheter att växa som människor. Därför är det extra fascinerande hur detta lilla ord, genuspedagogik, kan få annars sansade människor att se rött och fara ut i rena hot och anklagelser.
I debatten har vi nu ett flertal gånger fått höra att genusvetenskap är en bluffvetenskap, att genuspedagoger är en illasinnad elit, en elit vars mål är att omvandla dagens generation barn till en ny människoras.
Okej, låt oss slå fast några saker: Oavsett vilken inriktning förskolan/skolan har så kommer det att påverka ungarna som går där. Precis som föräldrarna, kompisarna, internet, filmer och dataspel kommer att vara med att forma barnets världsbild. Förhoppningsvis kommer alla dessa källor sammanlagt innebära att barnen får en flora av idéer att välja från. Faktum är att ungar som föds i Sverige i dag förmodligen är en av de generationer med flest möjligheter vi någonsin sett. På gott och ont.
Och detta med att staten och politiker vill hjärntvätta våra barn. Tja, visa mig någon tid, något samhälle som INTE velat prägla sina barn. Det är väl liksom hela idén. Att föra vidare värderingar, historier för att sedan bygga vidare.
Så vad kan vi välja mellan? För inte så länge sedan var målet i svenska skolan att fostra goda kristna och lydiga samhällsmedborgare som på ett flitigt sätt rättade in sig i ledet och stod med mössan i hand när patron kom förbi. Det behövdes i ett land där majoriteten skulle arbeta i fabriker och på bondgårdar. I dag vill vi ha entreprenörer och kreativa människor. Alltså är det dessa beteenden som premieras i skolan genom pedagogik som tvingar individen ta eget ansvar och komma med idéer.
Varje tid har sina behov och skolan är just nu den plats där vi fostrar fram de medborgare som behövs. Detta kan verka krasst och känslokallt och det är naturligtvis inte så vi människor upplever processen när vi är mitt i den. Vi vill alla våra barns bästa. Vi älskar dem och de är vår framtid. Och tillsammans tar vi ansvar för att de ska få en så god start som möjligt så att de får en så bra roll som möjligt på livets scen.
Så var kommer genuspedagogiken in i detta? Om vi nu kan acceptera läget att skolan har till uppgift att forma individer som klarar att ta sig fram i livet som det ser ut just här och nu. Så var är vi just nu? Jo, i en värld där vi behöver människor som vågar ta för sig och vågar tänka över de gränser som kulturer och traditioner satt upp.
Och det är just detta som genuspedagogik handlar om. Att visa att det är okej för killar att gilla glitter och rosa. För handen på hjärtat, vilka barn gör inte det? Att det är okej för tjejer att gilla makt och sätta sig själv i första rummet, för det krävs om du ska bli framgångsrik entreprenör. Att säga att det är inte okej att mobba en kille för att han inte vill klättra högst upp i trädet. För i ett samhälle där individualismen är stark är det viktigt med folk som vågar säga ifrån.
Genuspedagogik handlar INTE om att tjejer ska sluta leka mamma, pappa, barn. Utan om att visa att det bra att släppa in de killar som vill vara med, så att de också får reflektera över vad det innebär. Det handlar INTE om att hindra killar från att sparka boll, utan om att de tjejer som gillar att kicka boll ska få känna att deras insatser är minst lika viktiga.
Jag vill avsluta med ett inslag från USA, ett exempel på vad som kan ske i ett samhälle om man envisas med att påstå att vissa saker bara är för flickor och andra för pojkar. Detta är ett satirinslag över en händelse som verkligen har inträffat, men visar ändå på de absurda gränser som vi dagligen sätter för våra barn - bara för att de råkar vara födda med snopp eller snippa.
Här är inslaget - Toemageddon. Och ja, det är sant!
