Puh, nu har jag äntligen kommit igenom Game of Thrones, första delen i Georg RR Martins episka fantasybokserie A Song om Ice and Fire. Många menar att detta är ett av de bästa moderna verken inom genren. Böckerna har nu filmatiserats av HBO och går som tv-serie, vilket jag skrivit om tidigare. Jag gillar tv-serien väldigt mycket. Den är välgjord, spännande och har allt som en bra fantasyserie ska ha rent bildmässigt. Men som jag redan sagt är jag lite kluven inför den extremt omoderna könsstereotypa värld som målas upp. Jag fick naturligtvis mothugg av entusiasterna som menar att exempelvis Daenerys är en av de coolaste hjältinnorna i fantasyvärlden. Så för att förstå karaktärerna bättre har jag nu som sagt läst den första boken i serien.
Jag vill redan nu varna för eventuella spoilers.
Det kan knappast finnas någon som kan ifrågasätta att kvinnornas ställning i böckerna är extremt svag. Och det kan givetvis finnas en poäng med detta, att författaren vill göra en poäng av det. Fast jag undrar om det verkligen är så. Eller om det snarare stämmer överens med den ganska schablonartade bild många har av kvinnans ställning i det medeltida England. Och kanske lite vår i väst ganska romantiserade och fördomsfulla bild av det dåtida Orienten. För det måste väl ändå vara dessa bägge miljöer som inspirerat till den värld som författaren målar upp.
Men så låt oss då ta och titta på Daenerys. Jag förnekar inte att hon är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Men jag är extremt trött på rape-and-revenge-genren. Den kan ha sina poänger och det finns lysande undantag som exempelvis Beatrix Kiddo i Kill Bill. Men kan vi inte få slippa detta tema i åtminstone något sammanhang. Det är också ganska talande att det är ett vanligt knep som framförallt manliga författare griper till så fort de ska beskriva en stark kvinnlig karaktär. Jag undrar om den gängse manlige läsaren/tittaren skulle reagera om alla manliga hjältar började sin bana med att bli utsatta för våldtäkt eller tortyr av könsorganen. Jag tycker att det är tröttande, jobbigt och snudd på förnedrande att alltid behöva bli påmind om allt som dessa våldtäkter representerar. Fantasy eller ej. Och jag vill understryka att det är väldigt, väldigt stor skillnad på den förnedring det innebär att bli nedlagen versus att bli våldtagen!
Så, nu har jag det sagt. Undantaget från de återkommande våldtäkterna måste jag säga att de kvinnliga karaktärerna vinner i denna bok. Helt enkelt för att männen framstår som så platta och korkade, med de stora undantagen Tyrion Lannister och Lord Varys. Men så är de ju inte män enligt berättelsens gängse normer.
Så några ord om språket. För Game of Thrones tillhör de där historierna som märkligt nog gör sig mycket bättre som film/tv-serie än som bok. Jag gillar som sagt historien, världen och alla detaljer i den. Som politiskt intresserad älskar jag att det är så mycket politik och intriger i den. Med andra ord är detta en bok som jag verkligen vill älska. Men jag finner till min stora förvåning att jag tycker att den är seg att läsa. Jag får kämpa mig igenom varje sida och jag förstår egentligen inte varför. Språket är helt enkelt trist och oinspirerande. Och det handlar inte om att det är för många karaktärer att hålla reda på, eller att det är en komplicerad historia. Det är helt enkelt bara ett alltför torrt och tråkigt språk.
Jag vet inte hur HBO planerar att fortsätta med tv-serien. Jag hoppas att det kommer en säsong två, tre , fyra och fem. Men dröjer det alltför länge kommer jag förmodligen kämpa mig igenom de övriga tre böckerna i serien som nu står i min hylla och ser uppfordrande på mig. Bara för att få veta vad som händer. Men jag hoppas faktiskt nästan att jag slipper. För det finns alltför många andra böcker med fantastiskt språk som står på kö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar