Jag upphörs aldrig facineras över hur provocerade många blir när ordet genusvetenskap kommer på tapeten. Sist ut i raden är Johan Ingerö som i gårdagens SvD skriver om hur bra han tycker att det är att Norge nu ska stoppa det statliga stödet till detta vetenskapsområde. (Något som dessutom sedan visade sig bara vara ett falskt rykte, pinsamt nog för Johans del).
Förutom Ingerös ilska över att Sverige betalar pengar till genusvetenskapen, så kan man som vanligt läsa de mer eller mindre sakliga inläggen i kommentarsfältet om hur vansinnigt, rent av farligt det är med genusvetenskap. Att det bara är humbug yadayadaya.
Men jag tänker så här. Om vi tar oss förbi kvasidebatten om vad som ska få kallas vetenskap eller ej (vilket jag har allt förtroende i världen för att akademin klarar av att reda ut alldeles själv. Gudarna ska veta att om något passerat som ett vetenskapsämne inom akademin, så har det utsatts och kommer att utsättas för den hårdaste granskningen aom finns på den här planeten) så tycker jag att det är märkligt hur man inte kan vara intresserad av hur och varför vi som människor väljer att dela in folk i olika grupper. Och vilka konsekvenser detta får. Det kan handla om kön, språk, hudfärg, längd, you name it.
För alla ni som hatar ord som genus och genusvetenskap kan väl inte på allvar mena att det gått er helt omärkt förbi att vi som människor gillar att dela in saker och ting i grupper. En psykolog eller biolog skulle förmodligen säga att det beror på att vi som biologiska varelser behöver strukturera tillvaron för att förstå den. Vänta...hörde ni ordet: strukturera. Där har vi det. Strukturera för att få ordning, aka struktur på vår vardag. Svårare än så var det inte.
Behövs ingen marxism, socialism eller annan -ism för att förklara detta fenomen. Vad den tvärvetenskapliga genusvetenskapen sedan gör är att säga: Okej, vi har visst bestämt oss för att använda ett gäng strukturer här för att förenkla vår vardag. Undrar hur människor valt att tolka dessa och vilka konsekvenser de får. Kanske de olika strukturerna rentav påverkar varandra.
Just i dag i vårt svenska samhälle har det gjort att vi till exempel väljer att sätta små skyltar som betyder man respektive kvinna på våra offentliga toalettdörrar. Och det kan man ju göra om man tycker att det är skojigt. Men är det inte fascinerande att 90 procent av folket dessutom följer denna instruktion? För till och med när det är noll personer i kö till herrtoan och mer än 50 till damtoan (vilket är det vanliga) så står kvinnorna snällt kvar i kön till damtoan. Och detta trots att toastolarna är absolut identiska. Tro mig jag har kollat.
Exemplet med toaletterna är såklart rätt oviktigt i sig själv. Precis som alla andra ytliga attribut vi pysslar med för att vi uppenbarligen har ett behov av att skilja på flickor och pojkar, kvinnor och män: kläder, färger osv. Tillsammans bildar de en struktur som får konsekvenser för hur vi värderar människor. Kvinnor är si eller så, män är så eller si. Sedan kan man tycka att det är rätt eller fel, det är upp till varje individ att avgöra.
För genusvetenskapen i sig spelar inte rätt eller fel någon roll. För en vetenskap är egentligen bara en samling metoder, studier, analyser och resultat av ett visst fenomen. En vetenskap tar inte ställning till rätt eller fel, för en vetenskap är inget levande väsen. Vad sedan individerna, forskarna, studenterna har för ingångsvärden och erfarenheter, det är en helt annan historia.
Själv är jag liberal. Jag har studerat såväl genusvetenskap, konstvetenskap som ekonomi och naturvetenskap. Olika, spännande områden. Men att något område skulle vara mer vetenskapligt än något annat, det är den största myten i den här debatten.
